onsdag 2 mars 2016

1 maj blev 24 februari....

I onsdags så fick vi att jag var tvungen att förlösa lille fisen för att mina värden hade blivit så pass mycket sämre (havandeskapsförgiftning) och att läkarna inte vågade vänta längre, så jag hade under dagen fått förbereda mig lite kvickt på att det skulle bli en nersövd förlossning för att sedan få beskedet att dom skjuter upp det pga av jag blivit bättre och sedan några timmar senare att de kör ändå men att det blir med ryggmärgsbedövning istället så att Johnas kunde vara med och att jag kunde vara vaken, här var det faktiskt ingen som frågade mig utan detta beslutades över mitt huvud - nersövd till ryggmärgsbedövning.

Så helt plötsligt hade jag två läkare inne på rummet som rullade iväg med mig i sängen ner till operationssalen, Johnas fick byta om till operationskläder och sedan var karusellen igång....

Kom ner till salen, där var det fullt med folk! och alla var redo för att sätta igång, jag fick tre olika dropp i armarna/händerna, dioder som skulle mäta olika saker på kroppen och gu vet alla sladdar o slangar som de satte dit.
Sen var det dax för ryggmärgsbedövningen... jag har alltid varit lite emot denna pga en spruta i ryggen låter inte så lockande så nu när jag stod inför detta så nee jag kände inte jippie precis....
Fick att jag skulle sitta rak i ryggen och sedan sjunka ihop till en hösäck, hade en person framför mig som hjälpte mig o skulle hålla i mig så jag satt stilla...
Läkaren fick gräva runt lite i ryggen för jag har en tatuering där men den trodde hon inte skulle vara i vägen pga att den inte är heltäckande, hon skulle in mellan några kotor så hon grävde på ganska bra, kändes inte så jätteskönt kan jag erkänna, fick göra om det flera gånger innan hon gav upp och la lokalbedövning för att sedan snitta upp lite i ryggen o därigenom lägga ryggmärgsbedövningen.... som hon själv sa - jag får offra lite av tatueringen för att det ska gå... gjorde inte så mycket om jag ska vara ärlig, ville bara att det skulle vara över! Johnas fick kolla bort under denna tidpunkten o han hade en person som stod vid honom för att lugna honom lite, han e enormt spruträdd o de gjorde nog inte saken bättre att se någon gräva i ryggen på mig med en spruta... ;)


Bedövningen började ta fart, jag kände mina ben o fötter mindre o mindre, denna bedövningen gör så att jag inte skulle känna något under brösten typ men samtidigt känna när de gräver i magen utan att det gör ont, så upplevde jag de iallafall, en konstig känsla!

Sen satte de igång, jag fick precis som de gör på film, ett skynke vid brösten som gör att jag inte ser vad som händer i magen men jag kunde känna hur de möblerade om där nere, det var ingen behaglig känsla då den läkaren var ganska hårdhänt (kanske de måste vara) men ibland kändes det som om jag försökte följa med hennes rörelser för att det skulle kännas mindre.
Jag hade även en jättetrevlig person bredvid mig som försökte ha mig lugn o prata lugnt med mig så att jag inte skulle bli upprörd över allt detta som hände så snabbt.

Johnas hade de satt på en rullande pall så att de kunde flytta honom lite snabbt om det skulle vara nödvändigt, men han satt vid mitt huvud hela tiden och stöttade mig.

Sen helt plötsligt hörde man vårt lilla <3 gråta i små korta gråt och det var en ganska skön känsla för då visste man att det iallafall var lugnt med skrutten :)
Personen bredvid mig viskade att hon visste vilket kön det blev med ett leende och sedan fick vi se vår lille pojke :) i några sekunder för min del innan de gick iväg med honom till barnläkarna som stod utanför och väntade, Johnas fick följa med dom medans jag låg kvar för att bli ihopasydd.

Efter ett tag så var jag sydd och de rullade iväg mig upp till förlossningen igen för att ligga och få tillbaka känseln överallt.

Johnas kom till mig och vi fick den efterlängtade fikan man får efter en förlossning, den bestod av 2 smörgåsar var med sallad, gurka, tomat o paprika med ost alt skinka. 
Även kaffe/the/ varm choklad och saft serverades. 
För min del fick jag bli servad av Johnas med drickat o använda sugrör då snittet kändes en del, men det var riktigt gott :) 

Vid fyra på morronen så fick jag se honom, de rullade in min säng till honom, och det var en skönt känsla :) 
han e så söt :) 
Sen blev jag tillbaka rullad och vi fick sova lite. 

Vår lille skrutt föddes den 24 februari istället för 1 maj
kl 22.16
Vikt: 1580 gram
Längd: 40 cm   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar