fredag 10 april 2015

Klantig...

Jag är en väldigt klantig person, ja det stämmer och jag kan säga det med ett leende på läpparna för att jag är så van vid det så numera är det mera en vana än en ovana. 

Jag har ständigt med nya blåmärken o skrapsår på kroppen och ärligt talat så minns jag knappt när dagen är över när, var o hur de uppkom.... sjukt jag vet...

Numera när jag har detta nya jobbet så är det brännskador som är det nya för min kropp, visserligen så är det ganska vanligt hemma oxå men numera när jag är i närheten av ugnar varje dag så har jag fler heta märken på mina händer.


Det allra senaste jag gjorde på jobbet var i onsdags, jag höll på att diska grovdisken (stora bleck) och fyllde grovdiskmaskinen, tryckte på knappen som sänker ner hela huven så att maskinen kan börja diska, den fastnade på halva vägen ner pga ett bleck som stack ut lite, jag i stressens tankar tänkte att om jag skjuter in de lite så funkar allt igen.... klant...
Sagt o gjort, jag knuffade in blecket och upptäckte i samma sekund att maskinen inte har ett klämskydd, min han är nu vilande på/halvt ovanpå blecket och jag känner hur maskinen försöker dra ner sin huva och hur den pressar ner över min hand, jag sitter fast och maskinen fortsätter att pressas neråt :S
Jag lyckas slita bort min hand men jäkla vad ont det gjorde! Den är fortfarande svullen än idag och ömmar nått så in i... på överdelen av handryggen.
Ser lite roligt ut när man tittar på båda händerna samtidigt, ena (vänstra) är liten o normal medans den andra (högra) är som en påssjuk ballong....

Jag rinde sjukvårdsupplysningen imorse då vårdcentralens tider var slut 8,15 (fast de öppnar kl 8,00) så dom fick man inte prata med.
1177 tyckte att eftersom jag har känsel i fingrarna och de inte pirrar o jag kan röra på dom så kan jag vänta till efter helgen, se om svullnaden lägger sig och låter handen vila.
Så jag får se på måndag hur handen ser ut, denna helgen är jag ledig, tack o lov, men tanken är att vi ska jobba i trädgården i mitt trädgårdsland då det snart är färdigt... men jag får göra det jag kan och mest använda vänstra handen istället så högra få vila lite iallafall. Tack o lov att jag är vänsterhänt :D


Som sagt klantig....

Samma dag slog jag även i knät i bordskanten o brände mig lätt i ena ugnen :P

När jag var liten och mamma lämnade mig hos mormor eller nån så lämnade hon samtidigt också över min patientbricka och frikort till sjukhuset då jag oftast hamnade där av nån anledning...
Jag har till o med gamla ärr på kroppen där varken mamma eller jag minns vad jag har gjort :P sjukhuset var mitt andra hem pga min klantighet och pga en allvarlig brännskada på mitt ena lillfinger, medans min bror praktiskt taget aldrig var inne på sjukhuset.
Jag var ofta vild o galen o sprang omkring när jag var liten, ska bli lite kul att se om jag för vidare den busigheten eller om jag får lugna barn i framtiden...


Jag gillar att även om jag är klantig så är jag inte en person som bara sitter stilla, lite därför jag inte bloggar varje dag för jag har inte ro att sitta ner o skriva nått bra eller har nått speciellt att skriva om varje dag, jag var likadan när jag var liten, hade alltid en massa bus i benen och sprang o rörde mig. Kanske därför jag var så smal då till skillnad från nu... men jag gillar att även om jag brakar in i saker så har jag roligt o kan skratta åt det så länge det inte blir några allvarliga skador. 


Och det är lite så jag tycker att barn ska växa upp, man ska vara ute o vara lite vild, vild på ett bra sätt, man ska klättra i träd, springa i skogen, hoppa över älvar o träna på att göra volter :)
Och jag hoppas att om jag får småttingar att dom blir likadana, kanske inte att vi behöver åka in o ut till sjukhuset lika ofta som jag gjorde men att de är ute o leker, klättrar i träd, hoppar, springer och har roligt varesig det regnar, solen skiner eller det snöar.

Jag kommer nog alltid vara klantig men det är mig, det är sån jag är och om man skulle ta bort det skulle jag nog inte vara Malin längre....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar