lördag 19 juli 2014

Killar... känslor... tankar... frågetecken...

Ibland undrar jag hur vi tjejer är funtade
egentligen...

Om man inte hittar den där perfekte drömprinsen som gör ditt liv till ett underbart, lustfyllt äventyr varje dag så varför nöjer man sig egentligen med mindre? Han som även efter tio, femtio, hundra år tillsammans fortfarande ger en fjärilar i magen och som man saknar efter när man inte är tillsammans...
Varför sänker vi ribban och sluta leta?

Varför är det alltid så att man tänker att jaja det där är egentligen inte redigt vad jag söker efter men det kanske bli annorlunda sen o han kanske blir som jag vill ha honom??
För ärligt talat... vi vet ju innerst inne att så  blir det inte, det är ju nästan alltid tjejerna som ändra på sig men inte killarna!

Varför gör vi inte som killarna och ha lite kul på resans gång fast inte tänka giftermål, hus o barn med en gång utan bara ha kul o sen kanske drömprinsen står runt hörnet o väntar en dag... och då är vi inte fast i nått som vi egentligen innerst inne, om vi är riktigt ärliga mot oss själva, inte vill sitta i utan då är vi lediga och kan testa om drömprinsen verkligen är drömprinsen eller bara en ny lekkamrat...


Varför är det så att det är oki för killar att göra så men inte för tjejer få då är det slampigt och helt fel... visst... man ska inte knulla runt med hela stan, man ska inte bli nån madrass, men ha man som tjej lika roligt som killarna så får man genast en stämpel.
Men alla hittar inte drömprinsen i första bästa killen på första dejten, och kanske inte på tionde killen heller... då måste man ju få leta vidare och samtidigt på vägen lära känna sig själv och vad man egentligen söker efter.

Jag har märkt att under min resas gång att om jag testat på killarnas intressen så har jag själv fallit för många av dom, inte alla intressen men många, endel har jag även fortsatt med även efter killen börjat en ny resa utan mig, som fotografering till exempel, det lärde jag mig genom ett x som är en riktigt duktig hobbyfotograf, jag är väldigt glad över att jag fick lära känna honom och fick lov att följa hans väg ett tag och dela hans intressen för jag lärde mig mycket om mig själv under denna tiden. Jag hittade en del av mig själv tack vare honom och vad jag gillade. 
Nu måste jag nog bara hitta tillbaka dit igen då jag känner att jag tappade lite av det på min resa, fotograferingen har jag äntligen tagit upp igen efter några år på hyllan och känner att jag verkligen ha saknat den! Men man märker att man blir ringrostig snabbt...


Jag önskar killen all tack och lycka i världen för det förtjärnar han verkligen!


Jag har träffat på några få personer som verkligen har hittat sin drömprins/prinsessa, där man verkligen ser att de är helt rätt och skapta för varandra och att deras liv tillsammans har varit ett lyckat äventyr som de är lyckliga över och aldrig skulle byta bort. De har verkligen gjort rätt val i livet och njuter för fullt.

Men jag har även stött på dom som lever som vänner istället som ett par. Och det känns lite av ett slöseri med livet, man lever (troligtvis) bara en gång så varför inte göra det bästa av det?
Visst, här hamnar nog alla ett tag, men det viktiga är nog att man ändå håller glöden vid liv så man inte förbli som endast vänner... 

Sen finns det även dom som lever ihop fast man ser på långa vägar att de verkligen inte ska göra det. Och det är trist för de hade säkert hittat lyckan med någon helt annan person på en annan resa.
Som min mamma till exempel, man ser stor skillnad på henne nu när hon är gift med sin gamla skolkamrat än när hon levde med pappa. 


Det är ditt liv, och det är bara du som kan styra och bestämma över ditt liv... så varför låter vi inte oss göra det?? Varför låter vi andra omedvetet o medvetet styra våra liv? 

Varför är det så att vi inte alltid följer vårt hjärta utan tänker mer praktiskt o logiskt,
Men ja det är väl för att vi inte vill såra folk på vägen, då är det lättare att vi istället sårar oss själva. Fast i slutändan så blir det nog så att man sårar varandra ändå och då kunde man faktiskt följt sitt hjärta från första början istället... men självklart så ska inte livet vara enkelt o slänger man in lite killar i leken ja då blir det hela mycket mer komplicerat, fast förhoppningsvis även roligt, mysigt o fullt med överraskningar och skratt  ;)


Fast förhoppningsvis så även om vi följer vårt hjärta eller vår hjärna så har vi roligt på vägen och att vårt liv blir ett äventyr som vi ändå är stolta över och som vi inte ångrar helt o hållet.  
Det viktigaste under resans gång är att vi inte tappar oss själva, glöm aldrig dina drömmar och dina mål, vad som än händer och sker i livet så är det aldrig för sent att uppfylla dom...
Ditt liv - du styr! 



Trist nog så vet jag att jag själv inte alltid följer mina egna tankar och råd, så jag förväntar mig inte att andra ska göra det heller, men jag hoppas att mina ord ger folk en liten tankeställning och känner efter vad sitt hjärta och drömmar säger, jag vet att endel av mina vänner (och förhoppningsvis alla) kommer att säga att de följt det rätt och att dom är lyckliga med sina liv och vad som komma skall....

1 kommentar: